Jag har gått sönder.
I dag var visst botten nådd för sambon. Jag förstår att det är jobbigt att leva med någon som inte har koll varken sina saker, räkningar eller vad den här för diagnos eller rätt medicin. Ja det tyder ju enligt läkarna att jag har add, bipolär och möjligtvis borderline, GAD vet vi sedan innan att jag har. Men sjukvården är så jävla långsamma på att få klart och allt ner på pappret. Det tär på livet, på kärleken, på familjen. Inget blir gjort, mycket hänger på honom. Det är inte min mening. Jag vill fungera, fixa allt själv, slippa betalningsanmärkningar och ångest. Jag vill kunna arbeta tjäna pengar ut och resa och leva normalt. Undrar om han älskar mig mer om jag städar huset. Frågan är bara vart jag ska få energin ifrån och kraften att hålla ut och fokusera för att göra klart!?
