Hur vet man att kärleken är slut?
Just nu känns allt så bra, jag lever med han jag drömt om halva mitt liv.
Men innan dess var det mörkt. Och jag har länge funderat på hur man vet att kärleken faktiskt tagit slut eller på väg att göra det.
Nu i mitt förhållande får jag något jag aldrig fått tidigare. Närhet. Oväntad närhet som inte kräver något tillbaks, förutom närhet. Hålla handen, hålla handen på den andres ben, pilla den andre i håret, kramas i köket när man lagar mat, men det viktigaste framför allt enligt mig. Närheten och ömheten till varandra i sängen. Inte sex. Utan bara ligga nära, ligga sked, hålla om varann, andas in den andres doft. Somna trygga i varandras armar <3 Inte att glömma de små ögonblicken då våra blickar möts och man vet att vi mår bra, vi har varann, sekund av lycka och bekräftelse. Och ja allt detta finns nu även efter tre år.
Som sagt detta har aldrig funnits i något tidigare förhållande. Men jag visste redan då att det var dödsfödd. Jag stannade bara för att jag inte vågade ge mig av. Nu vet jag. Börjar dessa saker blekna så är något fel. Jag är alltid vaksam på att dessa viktiga ingredienser finns, ingredienserna till ett bra förhållande.
