Finns det någon här som är som jag?
Känner mig så ensam i mitt elände. Finns det någon annan där ute som jag, med borderline bland annat som inte hanterar sitt liv?
I dag har jag varit på KBT hos kuratorn, det vi skulle arbeta med fick vänta. Fast dagens ämne var väl det rätta egentligen för i dag arbetade vi med vad mina trauman faktiskt satt för spår i min vardag.
Sista dagarnas ångest och känsloutbrott baserat på min rädsla för att bli lämnad. En timmes långt samtal om rädslor, suicidala tankar, ångest och konstant gråt. Jag minns inte hälften av vårt samtal. Det var smärtsamt.
Jag måste få en strategi att klara av dessa stunder. Uppföra en strategi tillsammans med min sambo. En strategi som ska göra att vi gemensamt kan ta oss igenom mina problem. Jag vill inte att han ska försvinna ur mitt liv. Utan honom finns det inget hopp och framtid.
Två dagar kvar på detta året.
